Ett unikum

Henrik Larsson. Min favorit bland svenska landslagsspelare i fotboll.
Det finns ingen som kan rubba på det. Han är ett fenomen, snart 34 år gammal.

Många idrottsmän och -kvinnor försvinner helt efter svåra skador i knän, fötter, huvuden och andra plejs.
Henke Larssons ben gick av för, vad är det nu, 6 år sedan? Mitt på smalbenet såg det ut som om någon kapat och fäst ett gångjärn. Så dinglade det.
Året efter spelade Henrik EM i Holland/Belgien. Detta blev dock inte någon av hans karriärella höjdpunkter.

I våras trasade Henke sönder ett knä. 33 år fyllda vore det lätt att skriva bokslut för karriären som tagit honom från Högaborg, via Helsingborg, Feyenoord och Celtic till en av världens finaste klubbar; Barcelona.
Men den skånska kroppen är inte byggd som något annat mänskligt. Han tog sig tillbaka igen och har nyligen skrivit på nytt kontrakt med Barça. Fram till 2007, tror jag.
Att en av världens största och bästa klubbar skriver nytt kontrakt med en 33-åring som nyss har haft knäknas säger en del.

Lika mycket som Henriks kropp är unik så har han en inställning som är få förunnat. Efter 15 år som betald fotbollsspelare har han lika kul på gräset som någonsin tidigare.
Sättet på vilket han axlat veteranens och ledarens roll är mäktigt. Hela hans figur andas respekt och lidelse. Han springer som en 800 meters-löpare. Undrar du om killens målkänsla så kolla med närmsta katolska skotte.

Det är en njutning att se Henrik Larsson i den svenska landslagsdräkten och jag känner mig stolt. Han har gått från att vara den som man undrade var fan han kom ifrån (USA-VM 94) till den som man alltid vill se spela.

Om allt går som det skall kan vi få se Henke göra män av pojkar i Tyskland nästa sommar. Jag längtar redan och är säker på att den lille från Barça också är sugen.