Mitt arbete

OK, det är varmt som fan ute och Företaget tycker lite synd om sina anställda. Eller om det är så att det finns stål att tjäna.
Hur som helst låter man sina anställda gå hem redan halv fem nu. Med start denna vecka kan man alltså utan att huka sig dra redan 16.30, hela vägen in i augusti.

Sådana saker är ju trevliga.

Sådana saker får jag aldrig veta.

Igår startade ett lämmeltåg utanför mitt kontor. Klockan var ungefär tjugo över fyra och folk sprang förbi mot friheten som vore det den mest naturliga och tillåtna saken i världen.
Jag ringde 578 till A:
C: Hallå, det är C. Varför går alla hem?
A: Vi slutar 16.30 från och med denna veckan. Det vet du väl?
C: Nej.
A: Jo, K mailade ju om det förra veckan.
C: OK, mig mailar han bara om tråkiga saker. Tack A, vi ses imorgon!
A: Heppåre.

Okej, det har hänt igen. Min chef K har glömt att informera mig om rätt viktiga saker. Glömt rätt viktiga saker överhuvud taget.
Förra året tog det 10 månader innan jag fick klarhet i om huruvida mitt lönekrav hade gått igenom eller ej.
Ja, jo, han sade ganska omgående att det hade blivit nej. Men det visade sig först efter 10 månader att frågan aldrig hade tagits upp med den som bestämmer.

Bra. Jag måste göra något.