Livet leker.

Ja, det är fan dags att ta tag i den här lilla delen av Internet igen.
Som kommentatorn nedan skriver så har vi ju för fan piskat Jugååån. På bortaplan. Igen. För andra året i rad.
En vis man skrev att Arenaproblematiken (vi gillar inte Nya Ullevi särskilt, min kommentar) är löst. GAIS spelar sina hemmamatcher på Stockholms Stadion!
Och någonstans skulle jag kunna köpa det. Men då skall vi fan ha bättre platser än de Malmö piss Stadion-liknande som vi fick i måndags. Ja, som alla bortafans får, för den delen.

GAIS kommer till morgondagens match med två raka vinster i baggaget. Detta GAIS som alla hatar och bara några tusen gillar. Ingen tar GAIS på allvar och tidningarna tävlar i att skriva om hur kassa domarna är och hur dåliga lagen som möter GAIS är.
Men fan, vi gör ju dem dåliga. Det kan inte vara så svårt att se. Det borde vara din förbannade plikt som betald sportskribent att se sådana saker.
Roland Nilsson sade det bäst i matchprogrammet till DIF-GAIS. På frågan om det fanns någon grönsvart spelare att hålla ett extra öga på så levererade Rolle detta svar: Nej, jag kan inte komma på någon speciell. För närvarande har vi nog ingen särskilt teknisk spelare eller något sådant. Briljant!
Så tar man bort förväntningar och press från unga grabbars axlar. Som om det fanns så särskilt mycket innan. Inte ens vi 50 som åkte till huvudstaden vågade tro på poäng. Men jag ger mig fan på att Rolle tutade i de 11 startande att nu jävlar kör vi. En poäng skall med hem till framsidan. Och vips så blev det tre.
Slår vi Kaamaa imorgon? Inte vet jag. Men jag har en känsla av att GAIS inte kommer vika en tum i ett enda läge. Och gnälljäveln Rydström skall få veta att han lever. Det tror jag att Ipke Ekong kan lösa.

Och det kan mycket väl bli matchens behållning. För det finns nog ingen särskilt teknisk spelare eller något sådant.