Rapport från en semester som snart är slut

Tre dagar kvar. Sedan är man tillbaka vid sitt skrivbord. Ångesten gör sig påmind.

Men det kunde varit mycket värre, det vet jag. För någonstans är det förvärvet som sätter folköl i kylen, mat i frysen, kaffe i skafferiet och snus i fickan.
Och jag träffar världens bästa tjej och bor i den staden där jag förmodligen passar bäst. Eller också är man tvungen att se till att passa bäst där man för stunden befinner sig. Vad fan vet jag egentligen, som bara har bott i eller kring GBG, största delen av mitt snart 30-åriga liv?