Det vänder snabbt

Allting jämnar ut sig.

Gårdagen var skit, fan och röv fram till lunch. Allting (på jobbet) gick fel och jag hade känslan av att kvällens fotboll skulle skita sig helt. Det hade liksom bara varit helt följdriktigt.
Men ett grönsvart lag i vitt och Hedens grusplaner ville annat. Vi börjar med gruset.

Vi mötte en liten hatmotståndare i Korpen. I det laget finns en kille som skriker likt stuckna grisar varje gång hans lag gör mål. Det fick vi erfara vid vårens premiär. Fem gånger. Nu ville vi liksom få tyst på grabben.
Sagt och gjort, vi tog ledningen tidigt med ett välplacerat skott nära krysset. Tystnad från den lille skiten. Sedan, strax innan halvtid ljöd ljudet av tiotusen knivade grisar över Hedens alla fotbollsplaner. Våra motståndare i vitt hade kvitterat. Ridå.
Halvtidsvila och taktiksnack. B hade skadat foten och var borta för resten av matchen. Men vi skulle fan inte ge oss. Kämpa in i döden, som en hjälte sade förra hösten.
Vi stegade ut och satte upp ett högre bolltempo. Lät krossbollarna tala över sjumannaplanen och tåfjuttade in ledningsmålet, 2-1.
Minuter senare kommer en av de numera patenterade krossarna och når vår anfallare som med pannan, ytterst välriktat, skickar bollen i bortre gaveln. Inte ett grisvrål så långt örat kan nå. Vi kämpar på som fan och spelar av matchen som slutar 3-1.

Skyndsamt hoppar jag in i O:s bil som tar mig till sportbaren den en polare väntar med Pepsi och vinäger-chips. GAIS har jävlar i mig tagit ledningen med 2-0 borta mot Djurgården, hör jag i bilen. Det kan inte vara på riktigt.
GAIS har inte bortaslagit Djurgården så länge jag har levat. 1974 var senast. Inte heller målskyttarna James Kenne och Khari Stephenson för födda då. Men det spelar ingen som helst jävla roll, för nu har de sänkt regerande mästarna på Sthlms stolta stadion.
Jag skulle ha varit på plats, om det inte vore för att min semester hade blivit indragen. Jag skulle alltså ha fått stå där tillsammans med 100 hjältar och hylla de 11 ikonerna på den blöta gräsmattan.

Jag är avundsjuk på kompisarna som var där, samtidigt som jag såklart unnar dem det efter deras 100 mil i buss.

Detta är en match som vi kommer prata om i många år framöver. Vi är inte särskilt bortskämda med slika framgångar. Det kanske låter ovanligt för de av er som håller på lag som skaffar Fat Cats pokal i parti och minut. Men så är det att vara gaisare. Det är resan och inte alltid målet som gör grejen. Och denna resa har förhoppningsvis bara börjat.

Ikväll håller jag en oerhört ovanlig tumme för att blowit slår Röva på Hising island. Det vore en god gärning.