Dagens ros. Inte.

Det har gått tre dagar sedan mitt senaste inlägg.
Och inte en endaste minister har vi blivit av med. Någonting har hänt på Rosenbad.
Ja, i sanning är det så.

Man har beslutat att jag snart kommer få betala 40 spänn för en dosa snus. Redan idag kan jag få casha upp 30 kronor ifall jag hamnar på fel ställe.
Nu skall man alltså göra det lika dyrt att snusa som att röka. Jag vet inte ifall det är OK. Jag anar att det inte är det.
Snuset är ett av de verktyg som, är jag övertygad om, räddar ett antal människor varje år från cancer i lungorna. Men vad fan, ta ifrån arbetarna en av de få lyxerna som de kan kosta på sig. För fan, höj skatten på allt som är gott.
När jag började min generalsnus-karriär var locken guldfärgade. Jag gick i sjunde klass och dosan kostade 7 eller 8 kronor. Vi i sjuan fick ibland gå iväg och handla (och pröjsa!) snus åt de äldre och mycket större niorna. Tjugo spänn fick man slänga fram, några kronor tillbaka som man kunde köpa fika för.

Det är inte så jävla länge sedan, femton år ungefär. Men nu får jag inte ens en dosa för de pengar som jag i högstadiet kunde handla en dosa till mig själv, en till Håkan i nian och sedan ändå ha pengar till en bulle eller två när det var eftermiddagsrast.
Tack så mycket, Alliansen. Det är verkligen med glädje i bröstet som jag också tackar för allt annat som blir dyrare. Både lyx och trygghet.

Förresten, när jag ändå har er på tråden; Hur blir det med min skattesänkning?