Scary. Verkligen.

Idag gillar jag verkligen att man i AB kallar Marliyn Manson för skräckrockaren. Det är, förresten, ingen ny pryl. Han har gått under det namnet i flera år, i blaskorna*. Men ärligt talat, hur mycket skräck är det med Manson? Okej, jag kan förstå att en del stollar gjorde knäppa grejer och hänvisade till MM för ett antal år sedan.
Men det var på den tiden då han skar sig över bröstet med trasiga flaskor. På scen. Jag såg det själv på Hovet, 1998.
Sådana saker kommer alltid att påverka folk till konstigheter. För där hittar man triggern till att göra sådant som man bara tankerunkat till tidigare.

Nu är Marilyn Manson mest en vandrande modeikon. Som skaffar flickvänner som ser ut som 20- och 30-talsskådespelerskor.
Musiken var också bättre förr. De 3 första plattorna är historiska på sitt sätt.

* Blaskorna är mest ett uttryck för ABs och Expressens nöjessidor. Övrigt läser jag gärna, speciellt då sporten.