Varannan vatten

Vet inte om det beror på värmen, men bakiskänslan verkar fortfarande sitta i sen i lördags. Jag är fan för gammal för den här skiten.
Grejen med oss är att vi än idag festar på samma sätt som vi gjorde på Cypern, 1996. Men med 9 år ytterligare under bältet så klarar man inte dagarna efter så som man gjorde då.
Att festa varje dag i två veckor skulle i år vara omöjligt. Frågan är om man ens skulle palla varannan dag. Det är lite tragiskt att inse att åren går. Ett nytt projekt är att hädanefter alltid ta varannnan vatten. Undantag får kanske göras i en framtida och eventuell egen svensexa. Kanske.
Kan jag dessutom börja gå hem medans det fortfarande är roligt vore det bra. Inte som nu börja vandra uppåt Guldheden halv fem på morgonen bara för att det börjar bli tomt på stället.

Missförstå mig rätt, men jag vill med ålderns rätt börja festa lite mer vuxet och sofistikerat. Om man nu kan det. Kolla bara här... Sådan kommer jag aldrig att bli.

Läste, förresten, att Mats Hård satte hårt mot hårt i helgen.