Jävla gamar

Företaget är guldsponsorer till Frölunda Indians. Det innebär att vi har mellan 6 och 16 biljetter till varje match.
Nu är det en sån jävla huggsexa kring dessa plåtar att det blir rent pinsamt.

Framförallt är det två av säljarna som knappast pratar om annat sedan flera dagar tillbaka.
De står mitt i kontorslandskapet och snackar om hur biljetterna skall fördelas. Just i detta nu!

Någon gång ibland nämner de att kunderna ”såklart är de som har första tjing”.
Men det känns mest som ett spel för galleriet som de måste ta till för att de själva känner hur jävla fåniga de är.
Som när små kids skall fördela innehållet från en upphittad godispåse. I detta jävla nu står de och planerar säsongen. Med minst lika stor frenesi som Frölundas tränarpar Stephan Lundh och Calle Johansson planerar formationer.

Själv bidar jag min tid och väntar tills chefen frågar ifall jag vill hänga med. Vilket väl lär bli en eller två gånger av seriens knappa 30 hemmamatcher och kanske 10 i slutspelet.

Fotboll är nämligen den riktiga och vackra sporten. Och i Sverige håller den på ända till 5 november. Sedan kollar jag engelska, italienska och spanska ända till i vår. Och då är ju GAIS igång igen. Fotboll året runt, således.