Kärlek, sprit, vinst, förlust, Göteborg, GAIS. Och så fotboll, den vackra sporten.
sedan 3 juni, 2005
söndag, augusti 28, 2005
Stackars Chistian
Tycker att bilden säger ganska mycket om vad som väntar Christian Vieri vid säsongens två derbi i Milano. Iván Cordoba lär inte lägga några fingrar emellan, om man säger. Forza Nerazzurri!
Inget snack, mästaren är redan korad. Priset för Årets formulering och Årets liknelse går till Simon Bank, Aftonbladet. Vi låter hans text motivera sig själv:
Att bedriva en europeisk satsning med Malmö Stadion som hemmaplan är som att starta rymdprogram i samarbete med Hammargrens fyrverkerier. När jag själv kommit på en lika bra text kommer jag lägga ner min penna och mitt tangentbord till den eviga vilan. Du kan läsa Simon Banks hela krönika här. Den är väldigt bra och handlar om hur vi skall få upp svensk klubblagsfotboll två snäpp över den i Andorra och på Cypern.
Det är lite som att berätta om sina hemliga favoritlåtar, du vet de som man skäms för. Men en bra blogg är denna. Just nu med en intressant Zlatandebatt.
Okej, tillbaka från helgens övningar måste jag bara skriva vad som hände för typ en minut sedan. Jag har lite bråttom eftersom jag måste hinna skriva klart innan Justine, som vi ju kallar min tjej, handdukat färdigt.
Eftersom jag tvättat ikväll och inte hunnit hänga upp nya handukar så bad Justine nu snällt om en att torka sig med efter duschen. Jag gav henne en av de nytvättade och hon satte den över munnen. Jag sade att hon såg litet ut som en muslimsk tjej. Ja, en muslimsk tjej som täcker munnen men visar snippan, skrattade Justine.
Jag vet inte hur roligt det blir i bloggformat men i verkligheten var det väldigt skoj.
Helgen innehöll lite allt möjligt. Medeltidsmat, öl, dans, bil- och tågresor, kompisträff, konferens, knas, lite mer dans och alkohol samt nödvändigt söndagsmys plenty med Justine. En bra helg, mestadels. Enda missräkningen var att jag missade GAIS och min inbokade rapportering från den matchen föll bort. Dock hade min mottagare av rapporten förståelse för att saker kunde skita sig. Det tackar vi för.
1-0 till Grönsvart och vi parkerar nu på 2:a plats i Superettan. Fem pinnar ner till under kvalstrecket känns fint. Åtvid borta på torsdag känns svettigt. Men som vanligt i allmänhet och med GAIS i synnerhet, så kunde det varit värre.
Det håller inte, jag är fan ett moraliskt praktfiasko. Jag skrev ju om den där duktiga tjejen härom dagen, och hur jag inte läser hennes blogg. Yeah right. Jag läser den varje dag och blir avundsjuk och impad.
Dessutom kan man få sparkenom man bloggar på jobbet. Jag darrar i mina foundations.
Henrik Larsson. Min favorit bland svenska landslagsspelare i fotboll. Det finns ingen som kan rubba på det. Han är ett fenomen, snart 34 år gammal.
Många idrottsmän och -kvinnor försvinner helt efter svåra skador i knän, fötter, huvuden och andra plejs. Henke Larssons ben gick av för, vad är det nu, 6 år sedan? Mitt på smalbenet såg det ut som om någon kapat och fäst ett gångjärn. Så dinglade det. Året efter spelade Henrik EM i Holland/Belgien. Detta blev dock inte någon av hans karriärella höjdpunkter.
I våras trasade Henke sönder ett knä. 33 år fyllda vore det lätt att skriva bokslut för karriären som tagit honom från Högaborg, via Helsingborg, Feyenoord och Celtic till en av världens finaste klubbar; Barcelona. Men den skånska kroppen är inte byggd som något annat mänskligt. Han tog sig tillbaka igen och har nyligen skrivit på nytt kontrakt med Barça. Fram till 2007, tror jag. Att en av världens största och bästa klubbar skriver nytt kontrakt med en 33-åring som nyss har haft knäknas säger en del.
Lika mycket som Henriks kropp är unik så har han en inställning som är få förunnat. Efter 15 år som betald fotbollsspelare har han lika kul på gräset som någonsin tidigare. Sättet på vilket han axlat veteranens och ledarens roll är mäktigt. Hela hans figur andas respekt och lidelse. Han springer som en 800 meters-löpare. Undrar du om killens målkänsla så kolla med närmsta katolska skotte.
Det är en njutning att se Henrik Larsson i den svenska landslagsdräkten och jag känner mig stolt. Han har gått från att vara den som man undrade var fan han kom ifrån (USA-VM 94) till den som man alltid vill se spela.
Om allt går som det skall kan vi få se Henke göra män av pojkar i Tyskland nästa sommar. Jag längtar redan och är säker på att den lille från Barça också är sugen.
* Jag sticker från stan imorgon. Skall befinna mig på resande fot i ett par dagar. Springer dock inte längre än, säg, 7 mil från Göteborg.
* Jag skall testa en ny medicin som, enligt apotekaren, har samma verkan som den gamla vanliga. Får nog testa en kapsel ikväll, så att man inte sitter och spyr fredag, lördag, söndag.
* Shit vad vissa saker är jobbiga. Inom kompisgänget har en konflikt uppstått och slagit ner som en blixt. Kanske kommer jag längre fram att utveckla ämnet. Dock skall jag inte klaga så mycket för egen del då en polare sitter i en jävla rävsax.
2-1 till Sverige i en lam tillställning. Rätt bra i anfallet, rätt dåligt bakåt.
* Henrik Larsson, en levande och spelande legend. * Jan Koller, en jätte. Varför går man överhuvudtaget upp i nickduell mot honom? * Glenn Hyséncitat: Det viktigaste är att koncentrera sig på vad som händer bakom Koller. I alla lägen. Smart Glenn.
Andra halvlek igång.
Vad gör man, förresten, med en granne som karaokear, har replokal och spelar jävligt hög musik till 01.07 på natten? På en tisdag?
Jo, så är det. I alla fall i det avseendet att vårt korplag förlorat varenda match denna säsong. Tror att det är tio (10!) raka nu. Möjligen nio. Ikväll ledde vi med 2-1 i halvtid. Vråljävladåliga 20 minuter senare hade vi släppt in 4 och förlust 2-5 var ett faktum.
Roligast: På mina smalben kan du nu läsa göteborgsupplagan av dagens Metro. Glömde benskydden och firade ner två Metro under varje strumpa. Störst i stan, tycker jag mig se nere vid vristen. Knappast en artikel om vårt lag.
Sverige-Tjeckien spelas just nu tre snedsparkar bort. Sätter mig heller i TV-soffan. Bättre mat och drag där.
Titta noga på denna rubrik. Jag skall nämligen aldrig mer använda mig av smileys. Åtminstone göra mitt bästa för att utesluta ovanstående knappkombinationer. Speciellt ifall texten skall skrivas ut. Sådana tecken skall oftast förstärka något man skriver. Så jävla grymt :-D, kan man till exempel formulera. Syftet är att med den glada gubben verkligen med eftertryck påpeka att man har det bra. Som om orden och ens trovärdighet inte räcker till.
Jag lovar alltså att du kan lita på det mesta jag skriver. Om du ser en smiley i mina texter så dra öronen åt dig. Då försöker jag antagligen förstärka en känsla som egentligen är svag.
Två snabba saker innan kvällsmatens iordningställande och Sportnytt, 22.03:
* Olof Lundh skriver om en gammal känd tidningsklyscha som jag aldrig hört. Ifall du känner att din artikel inte är så sexig är det inget att deppa över. Imorgon slår de in fisk i tidningen. Jag gillar det.
* Jag undviker att läsa en blogg som jag faktiskt gillar. Anledningen? Tjejen startade efter mig men har redan en bättre blogg. Hon har näsa för de där sakerna som är värda att skriva om. Adressen? Inte en chans. Handsken är kastad.
Mat Egenhändigt tillverkade Club sandwichar. I konkurrens med tjejens italienska bröd innehållande oregano och ost.
Fotbollslag Tottenham. Måste bli så efter att laget besegrat Portsmouth borta för första gången på 39 år. I år är det vår tur. Och Chel$kis då, förstås.
Person Tjejen, eller Justinesom hon heter i min blogg.
TV Sista delen av CSI. Tarantino lade sin hand över avsnittet som sändes igår på Canal+. Bra blev bättre.
Musik Svårt, men visst. Twisted Tenderness med Electronic, som jag skrivit om, är jävligt bra.
Stackars Finland, förresten. Denna stolta friidrottsnation, framförallt då i spjut. Totalt misslyckande, enligt en del. Ingen kan som finländarna sörja när det är motgång i sport. Minns bara när Tre Kronor vände 1-5 till seger 6-5 mot de finska lejonen i ishockey-VM härom året. Tydligen skall TV-försäljningen skjutit i höjden veckorna efter matchen. Detta då folk enligt rockstjärnemanér slängt ut dumburken i ren frustration över Routsi:s vinst.
Från gårdagens spjutfinal kommer jag speciellt ihåg en kille som slet i både hår och keps inför varje finskt kast. Pitkämäki och Parviainen hade knappast nått över 65 meter utan det fantastiska publikstödet?
Förmodligen var gårdagens elaka knävridning det sista vi såg av Patrik "Bjärred" Andersson på en gräsmatta där det spelas elitfotboll. Tråkigt slut för en av Sveriges bästa försvarare genom tiderna. På meritlistan finns VM-brons, allsvenskt guld, tyskt liga- och cup-guld och Champions League-seger. Dessutom måste man vara jävligt bra om man har lirat boll i Barça.
I fotbollsväg i övrigt ser vi norrut. GAIS möter Boden ungefär 120 mil uppåt. Jag vet inte hur det är med dig, men jag är mycket nöjd med 1 pinne på söndag.
Jag, en friidrottsfreak? Inte en aning, men väldigt sällan blir jag så berörd och rörd som när Klüft vinner eller någon av systrarna Kallur gråter. Det är så att det klumpar sig i halsen. Kan inte minnas att jag någonsin gråtit till fotboll, vare sig efter vinst eller förlust. Fotboll som ändå är den vackra sporten, den jag verkligen avgudar.
Premier League-start på lördag. Inte missa. Come on you Spurs!
Shit, vi har förlorat mot två av fotbollens värsta fiender. Jo, jag ser oavgjort mot Ljungskile i förra omgången som en förlust. I söndags, mot Mjällby, blev det inte många hekto bättre.
Jag lovar härmed att mer sällan klanka ner på bondegängen runt om i landet. Jag är ju fan själv från Jonsered.
Min enda fotbollsklubb som aktiv var just Jonsereds IF. En fin gammal förening som numer håller till i division 3 mellersta Götaland. Man parkerar på en andraplats, tre pinnar efter Skövde. Detta trots en mycket skral inledning med, jag tror, en poäng på de första tre matcherna. Om allt håller hela vägen kommer man upp sig till tvåan. Eller vad det nu blir eftersom seriesystemet görs om kapitalt inför nästa säsong. Till exempel skall det finnas tre division ett. Superettan samt division 1 södra och norra. Ville Viljanen, den gamle grönsvarte hjälten, stänker in en del mål för JIF. Peter Nilsson, son till Torbjörn, flankerar Viljanen i anfallet.
Äntligen, en tur till sommarstället och västkusten. Som det har längtats efter det! Och visst tittar nu solen fram bakom väggen av regnmoln. Kommer bli fint det här.
Förresten har mina turjeans gjort sin sista match i och med söndagens debacle i Ljungskile. Synd på så snygga brallor.
Om vi delar upp semestern i åttondelar så har 5 snart förflutit. Fortfarande lyser (inte) solen med sin frånvaro. Solat mycket, sade en bekant igår. Sådär.
Jo, vi pratade härom dagen om en verklighetsflykt som jag lovade att återkomma till. I barndomen krävdes det inte mycket för att snabbt ta sig från en tråkig söndagsmiddag hos någon släkting till mycket mer spännande jaktmarker. En soffa blev enkelt en hydda på savannen och en gungstol fick med lite god vilja helt plötsligt utseendet av ett stort skepp. Kasta loss, kunde man triumfera när någon gungade stolen. Idag kräver sådana verklighetsflykter något av följande:
* sömn och dröm * alkohol/droger * ovanligt tråkiga dagar på jobbet
Min flickvän, vi kan kalla henne Justine, säger att jag inte alls saknar den förmågan. Tvärtom ser hon bevis för att jag innehar den nästan varje dag. Konstigt hur olika man kan uppleva saker.
