Fan vad det är skönt när man, på nästan alla sätt, snart är på banan igen. Känslan är underbar och lyfts ytterligare av diverse medicinska preps.
Shooter Jennings har inte bara ett av artistvärldens schysstaste namn. Skivan Electric Rodeo är en snyggt snickrad skapelse. Skaffa den. Gör det.
Vet inte hur det är med dig, men mina derbynerver börjar göra sig påminda.
Naturligtvis finns det ett stort jävla orosmoln. Men det får vi ta senare. Jag har ingen som helst möjlighet att påverka det nu ändå. Bara hålla tummarna hårt. Har inget med sport att göra, alls.
Helst av allt skulle jag bara vilja att hon var här. Då kunde vi dricka oss berusade, sitta på balkongen med filtar, skyddade från regnet. Jag skulle säga till henne att jag tycker det är häftigt. Och kyssa henne mycket tidigare än vad jag brukar.
Jag hade berättat för henne att säg bara till, baby, så går vi in. Vi kan dricka chai-te hela natten. Eller också hånglar vi bara.
Men först måste jag morfina ljumsken tills den mår bra. Och hon måste få väck febern. Sen kör vi.
Ljumskbråcket borta. Operationen igår var en barnlek. Främst tack vare ett antal morfin-shotar. Det är lätt att förstå grejen med de som fastnar.
Värre då igår kväll när lokalbedövningen släppte. Minsta lilla rörelse gjorde jävligt ont. Enkla grejer som att prata eller gå på toa, allt involverar buken och därmed det opererade området.
Nu under andra dygnet känner jag mig bättre. Har klart bättre möjligheter att gå upp, jag kan ligga i fler än en ställning. Positivt också att matlusten har varit god som fan under hela tiden. Liksom morsans middag igår. Vilket för mig in på att du måste ha sällskap efter slika operationer. Man blir jävligt orörlig när bedövningen försvinner och behöver hjälp med det mesta.
Nu skall jag pilla i mig en morfin-tablett och kolla lite snooker. Vi ses i dimman.
Även om städer, klubbar, huvud- och birolls-innehavare samt mötena är andra, så känns det bra att man inte är så konstig ändå. Eller i alla fall att det finns andra som har samma tendenser:
Blogger.com verkar ha haft en del problem. Därför kom de poster som jag trodde misslyckades igår, helt plötsligt in idag. Många har stött på samma grejer, och en hel del daglig läsning uppdaterades inte igår. Så kan det vara.
Det är skoj att blogga. Det som kanske är roligast är att läsa om hur folk hittar hit. Roligaste sökning, so far? Lätt: supa agia napa.
Succe! Och kul. Eftersom jag nu skriver sex, stora bröst, rumpa, huge, och lite annat najs kommer det här bara bli roligare och roligare. Alla är välkomna! Men vi lämnar inga garantier.
Befinner mig mitt uppe i Projektet från Hell. Min vän R mailade härom veckan:
Sätt samman en skiva med 10-20 låtar. Den skall innehålla de låtar som du anser vara milstolpar i ditt liv. Du skall rakryggat kunna säga att "Här, här är låtarna som format mig till den jag är". Sedan träffas vi och lyssnar igenom samt motiverar våra val.
Nu har jag våndats i ett par veckor. Listan som ursprungligen innehöll, kanske, 70 låtar har kapats till 29. Jag har gråtit inombords när låtar som Kents Celcius och Neil Youngs Mirrorball har fått stryka på foten. Men några måste gå, så är det.
Nu skall 9 ytterligare bort och det känns snart som om lotten får avgöra. Jag kommer gråta inombords igen. Och kanske fattas då något i berättelsen om Musiken som gjort mig till den jag är? Fine, jag får ta bort de som inte märks.
Men, ett jävligt roligt och oerhört utmanande arbete är det.
Jag skall hämnas senare och låta mina vänner ta fram de bästa låtarna. Ever. Max 10 stycken.
Snus, apelsinjuice, påslakanset, Cara mints, Stimorol, ett utgånget pass (skall sådana makuleras?), en påse från Hemtex, cd-fodral, plast, en tom plånbok. På och bredvid mitt bord, ikväll.
Imorgon är allt borta. Förutom plånboken där jag nu petar ner en 50-lapp. Känns bra.
Egentligen är mitt liv väldigt bra, när jag tänker på det. Jag bor centralt i landets andra och världens första stad. Oftast finns det lite stålar över när den nya lönen landar på kontot. Jag har väldigt trevliga vänner. Kanske umgås jag lite för sällan med dem, men det är en bra mix där alla har sina sociala spetskompetenser. Min familj tycker om mig. Kanske mer än vad jag gillar dem och säkert mer än vad jag egentligen förtjänar.
Min lägenhet är inte mest fancy i stan, men den är trevlig och rätt smart planerad.
Jag är ganska trygg i mig själv och har någonstans hittat vem jag är.
Min dator är full med bra musik, och mer på väg in.
Mitt fotbollslag går jävligt bra och leder Allsvenskan för en dag eller två. Mot alla odds och högst fälförtjänt. Med ett spel som pekar mot att vi kanske klarar oss kvar i Allsvenskan. Mitt andralag, om man säger, Tottenham går mot Europaspel nästa säsong. Om allt går extra bra blir det t.o.m. Champions League.
Men jag tenderar att koncentrera mig på de saker som inte är bra. Typ Inter. Typ saker jag måste göra på jobbet (och säkert kommer hinna). Typ kraschade förhållanden.
Varför är det så? Livet är ju bra när jag spaltar upp det så här.
Vet inte om hon var medveten om det själv, men jag kan ha hört världens bästa fråga igår. Vi satt ett gäng och pratade. En av oss pratade om ett tidigare förhållande och hur bra hans dåvarande tjej var. "Jag kunde göra vad jag ville", berättade han om hur de levde ihop. En av tjejerna kring bordet frågade: "Gjorde du det rätt då?".
Det är en fråga som man skulle kunna bygga en hel roman kring.
Vi pratade lite om det på lunchen, i onsdags. Vet inte om det är så men något åt det här hållet.
Många tjejer har idéer om hur de vill att du skall vara. Speciellt om du är tillsammans med dem. Det kan handla om allt från att tjejen är hundra på att du skall skaffa en skepparrock och en vit, stickad polotröja, till att du borde dricka mindre öl och snusa mindre snus. Önskningarna, eller det som senare kan bli krav, uttrycks först en bit in i förhållandet. Efter, kanske, två månader säger hon "Åh vad snyggt det vore med den skjortan till de här jeansen. Köp dem". Kanske slänger du fram kortet och pröjsar. Om du gör det utav kärlek eller för att du också gillar kitet spelar inte så stor roll. Hur som helst gör du det ofta.
Lite senare, när ni kanske blir mer och mer officiella och skall gå på lite mer fancy tillställningar, så vill hon att du skall klippa dig. Alternativt låta håret växa ut en sväng. Det kan framföras som "Jag vill bara se hur det blir". Ofta, men inte lika ofta som med kläderna, gör du som du blir tillsagd. Nu är vi inne på de lite mer obekväma grejerna, men du känner att förhållandet kan må bra av det/ta det till ytterligare höjder.
När ni nu har varit iväg på lite grejer, du iklädd vit polo och långhårig som fan/välfriserad som densamme, börjar polarna, som du inte har träffat så mycket, undra vem du är och hur du ser ut. Men de säger det aldrig till dig, så du hajjar nada.
Nåväl, saker händer och du blir lite mer åt det hållet som den tjej du nu har varit med i ett år. Småsaker som nytt gig och nya kunskaper återstår och du tar tag i det också.
Helt plötsligt befinner du dig på ett nytt plejs och på kroppen har du saker som du inte alls känner dig bekväm i. Och hur mycket som polojäveln kliar skall vi inte snacka om.
Då sticker hon.
Du har blivit så mycket av hennes dröm som du bara kunde. Du slängde Maiden-tröjan, den du köpte på Scandinavium 1990. Snus? Det är äckligt, tycker du nu. Du arbetar med något du inte riktigt hajjar, och med arbetskamrater du inte känner. Frisyren är ute sedan två år .
Och tjejen är borta.
Är det bara jag, eller finns det ett mönster?
Nu skall det tilläggas att jag har stött på två sådana tjejer i mitt liv och ingen av dem är i min närhet längre. Har inte pratat med den ena på säkert 8 år. Den andra är min näst senaste flickvän, och henne pratade jag med i onsdags, på lunchen.
Våren visade sig för första gången. Den ursäktade sin sena ankomst och gav oss lite sol. Krokusarna svarade direkt och satte en jävla fart med en gång.
Men dagens viktigaste händelse skedde fyra timmars bussfärd härifrån. Synd att man inte kunde vara med. Serieledarna är fan här, igen. 2-1 mot förra årets allsvenska trea. Inte så jävla illa pinkat. Mannen till höger heter James Keene. Allsvenskans kanske hetaste lirare, just nu. Ser du vilken tröja han har på sig?
Det värsta är att en del saker aldrig går över. Det bästa är att man kan förvirra bort dem en stund, ibland.
En flaskas rus fungerar nästan jämt. I alla fall till imorgon när jag först vaknar och sedan inser att ännu några hundralappar aldrig kommer åter. Och att flaskan bara har en droppe kvar.
På många arbetsplats-toaletter brukar det stå en burk med doftspray. Enbärsdoft, tror jag att det är på stället där jag jobbar. OK, när man kommer in på en toa och det luktar enbärsträd, då vet man vad någon har gjort därinne. Tvåan.
Skall du åka till Malmö, och det tycker jag att du skall: Ät då för fanken på Lemongrass. En helt fantastisk upplevelse. Framförallt vad gäller maten, men också till viss del servicen. Snygga servitriser får väl ses som en ren bonus.
Sen var kebaben i Rosengård inte dum , den heller. Men på ett annat och billigare sätt.
Ganska underhållande att de blowitta redan nu, efter en omgångs spel i Allsvenskan, börjar hata alla tidningar och säga upp prenumerationer på GP. Välkomna grabbar, detta är vad vi har levt med sedan tiden innan ni fanns. Hoppas att pytten håller några år till.
Och serieledarna är här. Åtminstone tills dess att Bajen och Hbg har gjort upp ikväll. Lika, kan man få önska det? Verkar vara gångbart, so far.
Det enda som är rätt och riktigt är att GAIS fortfarande leder allsvenskan. Det mesta av det andra är orättvist och orätt och inte alls enkelt eller så som jag vill att det skall vara.
Varför är det så?
Vad fan, jag har ju inte ens någon läsk i kylen. Eller om det var det där med att folk svälter, dör, mår dåligt och har det jävligt svårt.
