Jag lever, har hälsan och skall fira jul en kväll till innan det är arbetsdags. Nu skall jag hämta sista tvätten och sedan åka hem till min tjej. Hon är nämligen världens bästa och gav mig världens finaste julklappar.
God fortsättning kompisar, så hörs vi i mellandagarna.
Jag är fast i mitt Internet. På två sätt, egentligen. Det första är att det har blivit lite av en ohejdad vana. Jag går in vid samma tid när jag kommer till jobbet eller hem. Det jag försöker göra nu är att inte sätta igång datorn det första jag gör, när jag äntrar lägenheten. Mitt andra problem är sidorna jag besöker. Nej, det är inte några knepiga sidor. Men det är samma sidor, ungefär, varje dag. Såklart är det bra ställen, så som Junivallen, Guardian och GAIS.nu. Men det är samma ställen. Och problemet är att jag bara med slumpens hjälp hittar nya ställen att fastna på. Man kan ju bara ana en miljarddel av allt bra som finns och ångesten man får av att missa massa bra saker är ibland lite väl oroande.
På så sätt är det samma grej med musiken. Jag skulle, styvt räknat, kunna sitta i tre veckor och låta min iTunes slumpa fram låtar ur min hårddisk. Såpass mycket musik finns det där. Jag tror att ungefär 80% är sådan som jag verkligen gillar, resten har bara åkt med under åren. Men så vet man att bara några klick bort så finns en skatt så jävla stor att den inte ryms i ens världens största hårddisk. Nej, jag sitter där med mina tre veckor musik och bara ibland läser jag något intressant som jag tar ner. Eller också hittar jag en snabb uppkoppling och tar ner allt bara på måfå.
Egentligen är hela grejen inte alls något problem. Men jag är säker på att du känner igen dig i mina tankar.
Tjata, tjata. Men jag är oerhört imponerad av årets Inter. Det finns så många bra spelare och Esteban Cambiasso är en av dem. Han är den som, efter Javier Zanetti och förstås mest Moratti, är värd denna framgång som just nu heter tio raka segrar. De flesta känner Esteban som en defensiv slitvarg. Men när man kollar igenom videoklipp från gårdagens match är det tydligt vilket stort inflytande som mannen från Argentina har på Inters offensiva spel. Han löper i djupled mest av alla, han spelar vägg, han avslutar och han gör mål. Och han har en frisyr som Håkan Mild skulle döda för samt lungor därtill. Esteban Cambiasso är en av alla mina hjältar i Italien.
För övrigt slår det mig först nu att Patrick Vieira heter Vinnarkultur i andranamn. Det är så tydligt när man ser tillbaka på hur det har går för de klubbar han representerar. Knepigt hur det kan vara med en spelare som tidigare har lirat boll i två klubbar som jag verkligen ogillar. Han är den där som du vill ha på din egna planhalva. Javafan, så är det ju med hela Inter, just nu.
Det blir mycket Materazzi nu. Men jag gillar ju honom. Alltid eminenta The Guardian (världens förmodligen bästa tidning) har idag en fin text av James Richardson, som skriver om Materazzis förvandling från bad boy till uppskattad mittback. Där finns också en länk till cykelsparken i helgen.
Jag är avundsjuk. Eller avundkuk, som jag skulle ha sagt det häromdagen. Alla andra kan länka in YouTube-videos i sina bloggar. Men jag vet fan inte hur man gör. En annan grej som jag skulle vilja fixa är ett snyggare huvud till bloggen, med bild och saker. Men inte heller det har jag lyckats lösa, trots idoga efterforskningar och försök.
Men ibland är jag vilsen i datorvärlden. Och det är lite jobbigt.
Vad fan är grejen med fullvuxna människor som varje år, den 13:e december, bär tomteluvor med blinkande lampor, eller plastglitterband i håret? Det undrar jag nu, yo. Som Embryo skulle ha sagt det.
Först tar man båda barnen på lussefirande på respektive skola eller dagis. Man ser barnen klä sig som tomtar, pepparkakshus, stjärtgossar och Lucior. Staffan var tydligen en jävel till stalledräng och det är bara elva (11!) nätter kvar till jul hela dagen. Sedan tar man med sig firandet till sitt jobb. Vi tar det igen: Man tar med sig alla jävla stall, lussor, mössor, lyktor och glittror till sitt arbete. Ett plejs där man, vanligtvis, umgås och arbetar tillsammans med andra vuxna människor. Summan av kardemumman blir att alla går på dagis, varje år den 13 december.
Fan, jag som aldrig gick på dagis som liten känner mig änna lite vilsen.
Hmm. Igår tog det en och en halv timma att ta sig hem. Utan skjuts i bil hade vi nog kunnat addera en timma till. I morse satt jag på spårvagnar och buss från halv åtta till klockan tio.
Min gissning är att det kommer ta mig en dryg timma att komma hem. Jämfört med den vanliga halvtimman. Jävla synd att jag glömde packa torrdräkten. Blubb-blubb.
Det kanske bara är jag, och ursäkta språket. Men den som cyklar i Göteborg idag är fan dum i huvudet. Och tydligen är de ganska många.
Jag kan inte komma ihåg när det regnade så här ihållande senast. Idag har man dessutom adderat en blåst som väl är i trakterna av storm samt ett mörker som påminner om natt. Att så många väljer att cykla idag ser jag som ett tecken på att psykvården håller på att tappa det. Helt.
Jo, det är sant. Jag skall kolla på Idolfinalen ikväll. Skall till och med på en fest, helt dedicerad åt denna gigantiska TV-händelse. Frågan är om jag har missat något enda avsnitt den här säsongen, över huvud taget.