Herre jävlar!

Jag är tom på ord att beskriva allt med.
Men vilken jävla resa. Tack grabbar.

Hej

För mycket öl och trötthet har inneburit blogg-vila i några dagar. Men jag är snart igång igen.

Kanske haltar jämförelsen något. Men så här i halvtid känns Tottenham som GAIS och Arse* som Landskrona, så som onsdagens match var. Helt OK, förutsatt att det slutar på samma sätt.

Grattis Junivallen! Vars Roma slog mitt Inter häromdagen. Dessutom har Malena den goda smaken att rekommendera Håkan Hellströms Gårdakvarnar och skit. Sicken tjej!

Skåneland-invasion imorgon. Nu kör vi!

Onsdag!

Kvällens ord

Trött, mycket trött.
Men också lycklig. Jävligt lycklig.

Dagens bild

Bussarna går från Gustav Adolfs torg 07.00

Jag kan erkänna att vi, likt Bajen, lever högt på vår myt som publiklag. Men när öisare kommer och kallar oss för medgångare och säger att vi saknar verklighetsförankring är det dags att visa var man sätter ner foten. Eller hur det nu var.

Ett mer historielöst, efterapande och ryggradslöst gäng än öis-klacken, är svårt att hitta. En göteborgsk klack som sjunger grattis Djurgårn istället för att, vilket känns självklart, lämna läktaren öde och tyst och låta stockholmarna fira guld själva. Alla kan inte vara kompisar med alla och utan lite jävla aggresivitet och hat kommer ujjs dö sotdöden. Garanterar det.

Vi klarar oss en stund till. Även utan sportsliga framgångar. Men inte jättelänge. Både det grönsvarta laget och klacken behöver, likt blåvitt, fylla på med lovande juniorer, om man säger.

Nervös? Inte mer än vad en Jim Beam-femma klarar av att dämpa.
Hej Väsby, vi är GAIS!

Glöm aldrig D

Så är det.
För annars kan ditt rödvita hjärta lätt bli rövitt. Hemska tanke.

Lugnande, tack

Från ett nervdaller till ett annat:

På lördag åker vi buss mot norr om huvudstaden till. En poäng borta mot Väsby är en nåd att stilla be om. Då väntar nämligen kval till allsvenskan. Fy fan vilket begravningståg det lär hem, ifall vi nu skulle missa. Vilka vill du helst skaka hand med på din allsvenska arena, nästa säsong.

Hej GAIS!
eller
Hej Ljungskile!

Ge mig en bultbräda, för fan.

Nästa hållplats...

Börjar det nu?

Igår berättade en man för mig att väldigt många sitter på fel buss. Nästan lika många vågar inte trycka på stoppknappen utan hänger med ända till ändhållplatsen.

Jag vet hur det är. När jag var 18/19 hände det mer än en gång att jag efter nattliga stadsäventyr fick gå från Partille centrum ut till Jonsered bara för att jag hade somnat och missat hållplatsen. Och för att tjocke busschaffisen inte väckte mig när vi var i Jonsered. Och för att jag ibland var för full. Eller ofta.

Jag har återigen slumrat till. Men så sakteliga börjar ögonen öppnas. Jag rätar ut vänster pekfinger och för det mot stoppknappen. Snart skall jag stiga av.

Brrrmm

Inget fel på Bobbybilen. Men sedan klockan 08:35 igår får jag köra riktiga bilar. Nämnde jag att jag är 28 år?
Så jävla skönt.

Vi ses på vägarna!

Churchill och jag

Jag säger som Winston: Champagne skall vara kall, torr och gratis. Dessutom skall den avnjutas med trevliga personer, som med min tjej ikväll.

Skål på er!

Makrillar, kval och gröna raketer?

Boden, har jag någonsin berättat för er hur mycket jag gillar er? Inte?
OK, ni är ganska trevliga. Jag bodde på ert regemente en svinkall vecka i februari, 1997, då vi förberedde en övning i Överkalix.
Sådär, kan ni se till att slå pLSK imorgon nu?

Vi ses i Tyskland!

Livscykel

Hack i skivan eller guldfiskliv. Samma skit, olika namn.
Ibland önskar man att livet kunde byta över till mp-3. Eller åtminstone CD.

The sharpest tool in the town

Hört på ett av stadens trendigare caféer idag:
- Jag tror att jag äter p-piller fram till våren. För om jag skulle bli med barn i sommar är det inte hela världen.
Avd. smaaat

Kameleonten

Jag springer förbi en kille ganska ofta. En gång i halvåret ungefär och ofta på Avenyn.
Denne kille har bytt stil vid nästan varje tillfälle. Han har varit skinhead, businessman-dressad och nu senast, idag på lunchen, popsnöre-stylad.

Det mest slående är att ingen stil, hur han än försöker, verkar passa riktigt bra. Pensionärs-style nästa?

Varför?

Gårdagens kursiverade text skrev jag för ungefär två och ett halvt år sedan. Dagen efter ett lika väntat(insåg jag senare) som omskakande uppbrott. Hade aldrig tidigare mått så dåligt och det tog mig flera månader att besegra ångesten och ett drygt år att komma över tjejen.
Som ni kan läsa nedan finns det en fortsättning. Antagligen postar jag den de närmaste dagarna.

Nu känns det hela överdramatiserat och inte alls så välskrivet som jag tyckte då. Det är förmodligen just därför som jag postar det nu, för allmän beskådan. I terapeutiskt syfte och för att visa att jag idag skriver 2,5 år bättre(?).

Jaga ner mig

Man skall ju egentligen inte gräva i gammal skit. Men det känns inte längre så dramatiskt att läsa det. Därför väljer jag att nu publicera den första delen av vad som kan komma att bli ett drama i tre akter.

En del kallar saker som detta Blast from the past. OK, kör på det. Håll till godo.

Jag vill att du läser och svarar på detta.
Jag kan komma att låta osammanhängande, men så får det bli.

Läs inte detta som en krigsförklaring. Man skall inte kriga mot människor som man bryr sig om. Jag vill bara skriva vad jag känner.

Det lilla jag vet om boxning är följande: Man skall mjuka upp sin motståndare genom hårda snabba träffar i magtrakten. Om du lyckas pricka njure och mjältar kan vägen snart ligga vidöppen för en uppercut mot den andres hakspets. Och när du får det läget gäller det att inte tveka. Klipp till bara och chansen är stor att din motståndare faller till golvet. Ringdomaren hinner räkna till tio innan den andre stackaren lyckas resa sig igen.

Jag såg aldrig din uppercut komma, kan jag säga. Förmodligen såg du inte läget, du heller. Du ville hålla tillbaka slaget, men det gick liksom inte.

Jag lyckades hålla mig på benen. Man vill ju inte vika ner sig i ringen. Men jävlar vad ont det gjorde. Domaren fick det trots allt till teknisk knockout. Han såg hur omtumlad jag var. Det var det mästarbältet det.

Nu, ett par dygn senare finns fortfarande en väldigt otrevlig känsla kvar i magen. Fan, du måste arbetat bra där nere innan du klippte till.

Det slag du delade ut trodde jag faktiskt inte att du hade i ditt register. Jag har aldrig sett det tidigare. Du har, så vitt jag vet, alltid varit oerhört ärlig med vad du tycker om mig och annat. Du har alltid saker att berätta och jag är, förutom när det gäller jobbet, alltid idel öra. Nej, du överraskade mig totalt.

Skynda, skynda

A pain that I'm used to, på Depeche Modes nya, är najs. Riktigt najs.

Så, jobba, jobba. Eller var det blogga, blogga?

Don't shout hey

Det sämsta tänkbara är på väg att ske. I skrivande stund är IFK Norrköping uppe på 43 poäng, tre efter GAIS. Örebro har just nu 42.
Med både Ljungskile och BP bara två pinnar efter är det inget mindre än ett överfullt jävla bålgetingbo som vi befinner oss i. Många öl innan matchen mot Peking på lördag, blir det.

Mina vänner, vi är i VM. Om inte lovar jag att ha läst Aftonbladet för sista gången. Där kan man nämligen läsa att allt är klart. Å andra sidan vann Djurgården Allsvenskan redan i somras, enligt samma tidning.

Ropa fan inte hej.

Ping!

Driving too fast visar att Rolling Stones fortfarande kan stämma en gitarr. Även om inget någonsin kommer bli lika bra som Gimme shelter är det kul att se farsans jämngamla spela rock som om de skulle vara med i Partillerocken 2006.

Presterar inte så jävla mycket mer idag.

Men jag fick ett roligt samtal i helgen. Vill du läsa?

Hard as hell

Mats Hård är tillbaka, sedan ett par dagar. Kanske inte hetaste sportnyheten idag men väl den hetaste blogghändelsen. I alla fall i min bok.
Lite sent, dock.

Nej, det är inte Mats Hård på bilden. Det är jag, på sommarstället någon gång i augusti.

Är det inte...jo

Japp, it's made out of salta balkar och lakritsremmar/rondeller. Var jävligt på i somras. Till vintern är maräng och nudlar hetaste grejen på världens alla kattgångar.

Värsta resultatet

En hockeyledare sade en gång att det svåraste som finns är att ha ledningen med 3-0. Dags för en liten revision av den teorin.

Charlton ledde igår med 2-0, Spurs vände och vann med 3-2. Idag hade Elfsborg ledningen med 2-0 borta mot Öis, Öis(eller snarare Ailton) vände till 4-2. Assyriska höll på att göra bort Blåvitt från guldet och ledde med 2-0. IFK vände och vann till slut med 3-2.

Det kanske bara är jag, men visst kan man ana ett mönster? Om Inter gör 2-0 på Juventus ikväll kommer jag nog stänga av. För då vet jag vad som komma skall...

Forza ragazzi!

Förbannad skit - en vädjan

Detta är ett jävla upprop mot alla förbannade spam(mare). Hur fan får man stopp på skiten?

Spammare; vi skola hemsöka er och plundra era byar. Med lite tur nöja vi oss med plundring. Om endast oturen står er bi kommer vi tända eld på era ansikten och släcka med stekpannor.

Vänliga människor i bloggsfären; tipsa mig om snar hjälp!

Alkolås på datorn? Äh, det är för fegisar.

Morgondagens nyheter?

Vissa dagar önskar jag att växthuseffekten kunde lägga på en rem. Idag är en sådan dag.
Sveriges hårdaste blåst gör att göteborgare idag får regnet rakt i ansiktet och ibland till och med underifrån, rätt upp i näsborrarna.
På körskolan har jag lärt mig att forskare tror att vi om 100 år har en 2-3 grader högre medeltemperatur på Jorden. How 'bout 10-15 grader?

I övrigt skall det bli intressant att läsa Lasse Anrell i morgondagens Aftonbladet. Ni kommer väl ihåg vad han skrev efter Frölundas 1-3-förlust i premiären, borta mot MoDo?
Idag vann regerande mästarna med 11-1 mot stackars Södertälje, i Scaniarinken.

Och Robbie Keane, mina vänner. Vilken jävla lirare! Spurs vände alltså 0-2 till seger 3-2, i dagens derby, borta mot det helt otippade topplaget Charlton. Keano satte, naturligtvis, det avgörande målet.

Let's get drunk.