Kärlek, sprit, vinst, förlust, Göteborg, GAIS. Och så fotboll, den vackra sporten.
sedan 3 juni, 2005
torsdag, augusti 31, 2006
Lugna gatan 2
GAIS, mitt lag, har en(1) riktig och hel anfallare. Det är en jävligt bra forward, i och för sig. Men i övrigt har man en till som är skadad mer än vad han är hel. Och så finns det en duglig högerback som vårt tränarpar ser något anfallsmässigt med. Vi på läktaren har ännu inte riktigt hajjat vad, då denne högerback än så länge har mäktat med endast noll (0) mål.
Transferfönstret stänger om 4 timmar och en trekvart. Splasha lite stålar nu för fan, GAIS.
Jag brukar tycka att jag är ganska tolerant. Hetsar inte upp mig så mycket över småsaker.
Men shit vad jag blir irriterad när... Fel. Shit vad jag hatar att få samtal kopplade till mig om saker som inte alls är min grej att svara på. Jag kan vara förbannad i flera minuter efteråt. Skall det vara så jävla svårt?
Det märks tydligt när man blir äldre och grinigare.
Jag har någonstans accepterat våldet kring fotbollen. Till och med så att det är intressant och fascinerande att läsa om lagens firmor. Ännu lite mer spännande att faktiskt snacka med en del folk som tillhör firmor. Aggressiv och arg, ja till och med hatisk, har jag varit många gånger i samband med fotboll.
Men jag har stora problem när våldet flyttar in bland våra sitt- och ståplatser. Det är inte OK. Dels finns där folk som inte alls gärna klär sig i SI, Fred Perry och rutigt. Dels finns där kids, gamla och tjejer som inte vill slåss. Det enda som är avtalat på läktaren är att en match skall spelas mellan ditt lag och laget du inte gillar. Ev. box tycker jag att man gör bäst i att genomföra på parkeringsplatser och i Hjällbo. Det är helt lugnt med mig. Det är en sjuk grej men jag tycker att avtalade tider, antal, platser och vapen/icke vapen är fascinerande.
Söderstadion i måndags kommer innebära att hundratals tjejer och killar som är 12 eller yngre aldrig mer vill gå på fotboll (även om, förstås, det stora flertalet av dem ändå kommer göra det). Lika svårt blir det att få med deras föräldrar. För att inte tala om mor- och farföräldrar. Och det är inte OK.
Arenan är för alla, boxen för de som vill.
Att man sedan har en så lousy jävla säkerhet på Söderstadion orkar jag inte ens kommentera.
Drömde härom natten. Min tjej var lite nonchalant och tråkig mot mig. I drömmen, alltså. För sedan vaknade jag. Och då motbevisade hon mina drömmar med en gång. För hon är fantastisk, min tjej. Antar att sådana drömmar behövs för att väga upp verkligheten som ju är helt grym.
Sedär ja. Bättre start kan väl säsongen knappast få? Tydligen skall det ha varit en bra match också, mellan de två lag som (väl?) gör upp om ligatiteln, någon gång i maj.
Kolla den här laguppställningen. Den går inte av för hackor.
Körde en fejs-skann på myheritage.com. Man kan ladda upp en bild på sig själv och få fram vilka kändisar man liknar. Vi kan väl vara snälla och säga att den funkar sådär.
4-1, enkel seger, bra spel och fjärde raka! Vårt lag blir ett lag för toppen av tabellen, ifall detta fortsätter.
Tredje säsongen nu. Första året gick vi upp, andra förlorade vi samtliga matcher. Nu inledde vi med 4 förluster men har lyckats vända trend och spel. Passa er, där uppe.
Någon sjöng någon gång om Regntunga skyar. Hon skulle ha varit med idag. Grå-svarta moln täcker vår stad. Det är makrillväder. Och äntligen Korpen!
Laget vi möter har tagit sin, hittills, enda seger mot just oss. Den andra kommer inte ikväll. Allsvenskan kan komma att framstå som helt betydelselös i jämförelse. Nu kör vi.
Ärligt talat, Aftonbladet. Ett land vars liga är rankad, typ, 28 i Europa och vars representanter i de olika Europacuperna nästan alltid faller bort med en gång. Landets enda kvarvarande lag i UEFA-cupen heter Åtvidaberg och lirar i andradivisionen.
Kan ett sådant land verkligen säga sig ha några SUPERLAG? Överhuvudtaget?
- Det hade varit mäktigt ifall kungen moonade åt oss. - Ja, jag tyckte faktiskt att jag såg en blek röv i fönstret. - Möjligt, men det var i alla fall inte kungen. Han har nämligen tre kronor tatuerade på vänster skinka. - Japp, och Silvia har ett intimsmycke med samma symbol. Så det var inte hon heller. - Fan, är det inte Gustav V som lirar tennis där? - Säkert, han går nog igen.
På en buss utanför Drottningholm. I lördags. Vi var bakis och svintrötta på att åka buss. Men hade rätt kul ändå.
Inter meddelar att Martins stannar i Milano när laget spelar träningsmatcher mot Lissabon och Mallorca. Influensa sägs vara anledningen. Martins skriver snart på för en engelsk klubb, säger jag. Tråkigt när en favorit försvinner. Men konkurrensen är mördande.
Vi kommer att få leva med sviterna efter Friidrotts-EM och Goeborgskalaset, länge än.
Kvällens match i Korpen blev först flyttad, och idag inställd. Man har nämligen inte röjt undan på Heden (det stora fältet med fotbollsplaner mitt i stan) ännu. Där var någon jävla aktivitetsgrej under EM. Städa efter er, för fan.
Nåväl, det innebär att jag hinner fixa lite grejer, pilsner och sådant, inför morgondagens bussfärd. Mot huvudstaden.
Det känns som om hösten är i stan. Regn, blåst och kalla kvällar. Redan nu klär jag mig gärna i både långärmat och jacka om kvällarna och morgnarna. Det enda som minner om vår och sommar nu är väl att de bruna sniglarna är tillbaka. Ännu fler än vad de var i maj/juni.
Med hösten kommer alltid dramatik. GAIS är nästan alltid inblandat i någon slags streckstrid. Oftare handlar det om nedre strecket. Om det är övre får man se det som en bonus. På måndag står striden mot de fiiina från Örgryyyyte. Så jävla fina att de ligger sist i Allsvenskan. Grönsvart vinst innebär ett stort steg mot klarat kontrakt. Och ett kliv ner i avgrunden för grabbarna på andra sidan Riksväg 40.
Jag träffar ju som ni vet världens bästa tjej. Känns som om vi kommer få en mäktig höst tillsammans. Allt med henne är grymt.
I morgon spelar jag min första fotbollsmatch sedan april. Konditionen är rätt kass. Men ett par matcher så skall nog flåset komma igång. Om en vecka skall jag också sätta igång med gymmet. Äntligen. Inte ett pass sedan 4 månader tillbaka. Träningsvärk, tror jag det kallas.
Bloggen fortsätter sin rapportering kring det val som man knappt vet skall hållas. Jag har i alla fall hittat lite olika test (DN & SvD) där man kan se vilket parti som ligger en närmast.
Det är som jag misstänkte och skrev om i en kommentar under gårdagen; Partierna är väldigt lika varandra. Hur som helst har jag vid båda testtillfällena hamnat otäckt nära KD. Som om det någonsin skulle hända att jag röstade på dem!
Jag säger det igen; Kom igen nu för fan, partierna. För det blir inte KD. Min röstsedel är fortfarande blank.
Okej. Det är tydligen val till Sveriges Riksdag om ungefär en månad. Då undrar jag; Var är hetsen, valstugorna, debatterna och politiken.
Här bakom tangentbordet sitter en potentiell väljare. Jag kan ärligt säga att i alla fall 4 av 7 partier har chans på min röst. Kom och hämta för fan. Annars blir det till att rösta blankt. Och jag kan inte vara ensam.
Tre dagar kvar. Sedan är man tillbaka vid sitt skrivbord. Ångesten gör sig påmind.
Men det kunde varit mycket värre, det vet jag. För någonstans är det förvärvet som sätter folköl i kylen, mat i frysen, kaffe i skafferiet och snus i fickan. Och jag träffar världens bästa tjej och bor i den staden där jag förmodligen passar bäst. Eller också är man tvungen att se till att passa bäst där man för stunden befinner sig. Vad fan vet jag egentligen, som bara har bott i eller kring GBG, största delen av mitt snart 30-åriga liv?
Fan igen. Så mycket boll och så många avslut. Visst, Röva gjorde två schyssta mål. Men GAIS är alltid bäst, och borde följdaktligen vinna varje match. ÖIS skall få veta vad jag menar, måndag 21/8.
Skall tydligen gå på friidrott nu. Slår de världsrekord i försöken? Typ herrarnas stav och damernas korta häck? Förmodligen inte. För när jag kollade senast har Bubka brutit staven och Gail Deavers glömde förnya sitt slovenska medborgarskap.
Svårt att visualisera hur det skulle se ut. Men om Wayne Kramer sjunger att Sharkskin suit är the Cadillac of suits, så tror jag honom. En bra låtjävel är det, i alla fall.
Ja, ja, ja. Idag är det GAIS! Sen skall jag kolla på VaranTV med min tjej.
Yea! Inget gips, ingen plastskena, bara ett träningsprogram för att återfå rörligheten (i den i och för sig reumatiskt märkta vänsterhandleden). Fan vad skönt.
Har en lite annorlunda solbränna på min vänsterarm. Skall fota och visa de närmaste dagarna.
En ny bok och framtida klassiker releasefestas idag. Se till att handla den och läs om vägen från helvetet som inleddes redan 1976. Förhoppningsvis är vi nu vid vägs ände. Helvetes vägs ände, alltså.
